Idag är det lite vår och lite varmt. 6 plusgrader visade termometern och vår solfångare blev så varm att det började koka och sedan luktade det lite bränt hemma... Jag gick en långpromenad i det vackra vädret och kända hur solen riktigt brände på mina kinder, det var så längesedan! Hela världen ser annorlunda ut i soljus, allt känns lite enklare och lite roligare. Sedan gjorde jag vårt kök vårfint och städade, man får sådan energi av solstrålarna! Nu bakar jag focaccia till middagen ikväll. Fredagsmys med familjen!
Jag vill inte tänka på att all den här snön som har kommit de senaste månaderna ska smälta bort sedan...fy vad tråkigt. Tänk all slask, blöt om fötterna, man fryser ännu mer än vad man gjorde när snön fortfarande var snö, och allt blir grått och brunt igen... Kära snön, stanna ett tag till eller smält bort på en timme! Valet är ditt.
Jag älskar snön. Jag gör verkligen det. Jag är inte arg eller sur på den än, det kanske kommer dock? Trots detta måste man ju få blicka framåt ibland. Jag blir så sugen på att springa ut barbent i gräset eller cykla ner till stranden i sandaler när jag ser de här kläderna från Monki. Koftan provade jag förresten sist jag var i Stockholm, den var alldeles för fin!
Jag vill hälsa till alla mina vänner och säga att ni är fruktansvärt bra. Guld. Och apropå guld vill jag säga att jag och Emma grät igår när Marcus tog guld och Johan silver. Per Elofsson också.
Jag är uppväxt med mycket körmusik. Mycket mycket körmusik. Min mor har alltid varit med i olika körer och jag har därför lyssnat på otaliga stycken i mina dagar. När jag var mindre gillade jag det inte särskilt mycket, tyckte att det var tråkigt och somnade oftast på konserterna. Tiden gick och jag lärde mig att värdesätta körmusiken på ett helt annat sätt - insåg vilken enorm träning och vilket tålamod som krävs av en kör för att ta sig igenom ett arrangemang. Nu blir jag ofta väldigt berörd av musiken, jag ryser och ibland kommer till och med några tårar. Kanske ett ålderstecken? Haha!
Vid en konsert mammas kör hade för några år sedan sjöng de det här stycket av Eric Whitacre, och jag blev helt stum, kom som i trans. Lyssna, lyssna verkligen. Alla stämmor, harmonierna...ah.
Om ni har en stund över, lyssna på den här också! Det är egentligen en jullåt, men man förstår ju ändå inte vad de sjunger om. Det häftiga med den här är att när mammas kör sjöng den förra julen sa jag till henne efteråt att det var den bästa av alla. Då sa hon: "Nämen vad kul! Det är Eric Whitacre som är kompositör". Jag tror att jag har hittat min favoritkompositör alltså, utan att leta. Tänk dig att du sitter i en stor domkyrka, julen är nära, du har precis handlat de sista julklapparna, du har på dig en stor mjuk halsduk och vinterjackan har du knäppt upp, du sluter ögonen...kören börjar sjunga Lux Aurumque.
Ja vad hände egentligen i Stockholm då...? Jag och Emma bodde som sagt hos Johanna och Jesper i deras nya charmiga lägenhet. Vi åt gott (vuxenpoäng till mig, hej!), gick på stan och kollade runt lite, myste i deras otroligt breda soffa och såg på när pappa hälsade på konungen af Sverige. Häftigt! När vi inte hade något att göra var det bara att ställa sig och glo i fönstret - ett väldigt roligt tidsfördriv när man är lantis och inte van med att kunna se in i andras hus. Jag såg en man som målade om ett rum, några killar som förfestade, en kvinna endast iförd en kort t-shirt, ett äldre par som lagade mat och en man som låg och tittade på tv i sin säng hela dagarna (i alla fall när jag tittade...). Det är detta Emma håller på med på en av bilderna, glor alltså. Hihi! Tröjan och väskan köpte jag på andrahand, billigt, löv it.
Känner mig hängig idag efter några nätters sovande vid ett alltför dragigt fönster, jobb och för lite sömn...illa. MEN, jag piggade upp mig just när jag klickade hem min puderrosa dröm, den fina fina klänningen jag skrev om för ett tag sedan. Jag letade efter den här i Visby och i alla butiker man kan tänka sig i Stockholm men den fanns inte någonstans i min storlek. Som tur var fanns den kvar i min storlek på internääätet! Nu är jag glad.
Apropå Stockholm tänkte jag visa några bilder från min vistelse där. Johanna och Jesper har flyttat till en ny lägenhet, en väldigt speciell lägenhet "på sööööder". Så himla charmig är den, jag stortrivdes verkligen, den hade själ.
Jag blev lika förvånad i år som förra året när familjen kom in och sjöng för mig en morgon för lite drygt en vecka sedan. Jag var så trött att jag verkligen inte förstod varför alla stod och sjöng i mitt rum. Väldigt konstigt. När jag sedan återfick medvetandet blev jag så himla glad. Glad och rörd (! ! Är det ett ålderstecken måntro?).
På eftermiddagen överraskade tre underbara flickor mig när de ringde febrilt på ringklockan en stund efter att Emma hade kommit hem från skolan. Jag sprang till dörren och där stod Rebecka, Agnes och Julia och sjöng så det stod härliga till. Med sig hade de en av mina favoriter (de känner mig så väl...) - marängswiss. MUMS! Senare på kvällen fixade jag och mina systrar middag till en liten del av släkten.
Med den här bildbomben vill jag tacka ALLA som uppvaktade mig den 3 februari. Hela dagen var underbar och jag är så glad att jag har er. (Titta lite extra på mina animeringar som jag har gjort, det tog sjukt lång tid för mig att få det att funka haha!)
Hej hopp! Jag fick lust att återge en liten bit av min dag i mobilbilder/film. Kanske är det ganska fult och kanske passar det inte jättebra in här på min blogg, men det kan kanske vara roligt att se ibland?
Jag kom hem från Stockholm mitt i natten så efter en lång sovmorgon åkte jag in och hämtade mamma och pappa vid flyget, de säppte av mig vid Rebeckas skola och så gick vi in till stan och fikade på vårt kära café Hedbergs med Julia och Olivia. Olivia var ursöt och åt köttbullemacka. Köttbullemacka utan rödbetssallad. Och utan sallad. Köttbullemacka = bröd, smör och halverade köttbullar. Sedan halkade jag, Julia och Rebban vidare till kören. Jag valde fel skor idag...
Det här är min äldsta kusin, Caroline. Hon fyller 26 år idag och är världsbäst. Hon har varit min stora förebild ända sedan jag var pytteliten och är det fortfarande.
Caroline, en stor stor grattis-kram skickar jag här från Gotland ända bort till dig i Los Angeles. Hoppas att du har haft en fantastisk dag. Hela familjen hälsar!
Wihoo för det! Nu ska jag baka tårta till ikväll. Det här blir en fantastisk dag tror jag, trots (eller kanske på grund av?) snöstormen utanför fönstret. KRAM
Här kommer lite bilder från i lördags då min kusin Elin (översta bilden) fyllde år. Ja, hon är snygg. Och ja, alla mina kusiner och min syster är dösnygga. Och nej, Erik har inte sådana där kinder på riktigt, vi lekte med vindruvor. Ni skulle se bilderna vi tog HAHA! Sjuka former ansiktet kan anta alltså! Jag vågar tyvärr inte visa dem här på bloggen bara...
Jag ser just nu på "Familjen Annorlunda". Alltså seriöst! Gulligare program får man leta efter, jag skulle kunna se på det en hel dag utan att äta...typ.
